Nu är det min tur att skriva av mig! Här kommer det bli mycket fel stavningen många särskrivningar. Men allt det här har jag min ångest att tacka då det inte alltid och jämt att allt går ända fram. Men jag kommer göra mitt bästa för att det ska bli så lätt det bara går att förstå. Det är så många som alltid har velat mitt bästa med att försöka hjälpa mig med detta men grejen är att jag blir näst intill bara mera arg och ledsen när folk kämpar med att hjälpa mig och försöka förstå, då jag kämpar hela tiden och funderar och försöker med allt för att bara förstå själv vad det som är händer men jag hittar inte riktigt ingen anledning till det i alla fall och att då försöka få mina vänner att förstå vad det är som är fel när man inte själv ens har en aning om vad det är, som många undanflykter jag har dragit till mig är att jag har nog bara har sovit lite dåligt, eller när man var yngre och bodde hemma att mamma och pappa bråkar med mig och bara är jobbiga. Det är så lätt att bara skylla på en massa andra saker som inte har med saken att göra men så fort man bara har en anledning till att må dåligt eller känna sig ångestfull så känns allt så mycket bättre, men dom dagarna man bara känner sig riktigt dålig som människa men finns ingenting att skylla på eller ingenting att sätta en mening på att varför just jag mår som jag gör ibland, vad där som gör att min kropp känns som en helt annan person och i den kroppen som jag just nu sitter fast i känns inte alls som min kropp eller jag känner inte igen överhuvudtaget. Är så svårt att förstå själv.
Vad kan jag göra om någon jag inte vill ha kontakt med fortsätter att skriva till mig? Jag och en vän började bråka igår. Det slutade med att hon gav ut mitt nummer till en av hennes vänner som började skriva saker som att jag är en dålig förälder. Jag bad henne sluta skriva men hon fortsatte. Nu börjar dom trakassera mig på sociala medier också.